"GATSBY, WHAT GATSBY?"
Jag såg trailern i maj 2012. Jag läste boken i juni 2012. Och nu, ett år senare har jag äntligen
fått se filmen The great Gatsby. Historien grep tag i mig redan ifrån början och jag kände
mig direkt dragen till karaktärerna, utan att egentligen fått höra deras livshistoria.
Filmen handlar om Nick Carraway som flyttar till New York. Året är 1922 och
alkoholen flödade samtidigt som man hade lämnat 1:a världskriget bakom sig.
Nick hyr en liten stuga vid Long Island och som granne har han den mystiska miljonären
Jay Gatsby, som anordnar extravaganta fester var och varannan kväll, för allt och alla.
Nick blir fascinerad av sin granne och bestämmer sig en kväll för
att tacka ja till den inbjudan han fått ifrån Gatsby. Filmen utvecklar sig i mystik, romans och svartsjuka.
Filmen är en tragisk kärlekssaga och man sitter där i biosalongen med hoppet om kärlek.
Samtidigt har den ett viktigt budskap sett utifrån ett samhällsperspektiv med att uppnå "the american dream"
och hur viktigt det är för oss människor att visas på ett visst sätt. Sedan ska vi inte tala om musiken
och sceneriet. Det var helt jävla asbra med v ackra miljöer och fina kläder. Allt kändes lyxigt.
Det var även en väldigt modig sak att använda modern musik som Jay-Z och
Jack White varvat med gammal hederlig jazz. Ja, jag kan kort och gott säga att jag
återigen blev förälskad i hela historien om Jay Gatsby.