ellibellinor

Hej!

 

Jag kom precis hem ifrån bion. Jag har varit en trogen biosittare och har bara under den senaste månaden

sett The edge of tomorrow, Bad neighbours, X-men och the grand Budapest hotel. Och nu har jag äntligen
fått se The fault in our stars. Eller Förr eller senare exploderar jag som den heter på svenska.
Jag kände mig tvungen att blogga om denna film då den var så otroligt bra och fin på alla möjliga sätt.

Jag köpte nämligen boken för någon månad sedan och plöjde igenom den på en kväll

efter att ha sett den fantastiska trailern. Och shiiit vad jag älskade filmen lika mycket som boken.

 

Handling då. Hazel Grace har cancer. Hon lever ett ganska strukturerat och enformigt liv. Men en
dag tvingas hon gå i en stödgrupp för cancerpatienter för att "socialisera sig" som hennes mamma

tjatar om. Där träffar hon Augustus och hennes liv blir aldrig detsamma. En perfekt kärlekshistoria som

gör att en blir helt fnittrig i kroppen samtidigt som den innehåller så mycket sorg och smärta som bara

två tonåringar med cancer kan skapa.

 

Förutom att storyn är fantastisk och romantisk utan att den blir hollywood-cheesy, är det också en

fantastisk kemi mellan skådisarna vilket gör att filmen blir desto mer trovärdig. Dessutom är

varenda låt som spelas i filmen sååå bra. Sånt är ju liksom viktigt för en sådan som mig, hehe.