lilla berlin och chokladbollar
Hej kompisar!
Vad har jag haft för mig sedan sist? Egentligen inte mycket. Jag står lite på paus på jobbfronten.
Men ska vikariera för en jobbkollega som ska vara mammaledig i 3 månader. Dock sätts det inte
igång förrän i december så än så länge jobbar jag helger och när jag blir inringd. Ett sjukt jobbigt
jobbliv för tillfället alltså.
Förra torsdagen tog jag tag i mitt liv och åkte till bästisen och bundisen i Norrpan efter
mycket tjat ifrån hennes sida och vilja från min. Dock blev helgen inte riktigt som tänkt
då hon fick panikångesten från helvetet. Så det enda vi lyckades göra var att gå till ett
fik och äta tårta, ligga och hålla om henne klockan 6 på morgonen då hon vaknat upp
av en panikångestattack och till slut somna till Astrid Lindgren på spotify. Äta lite pizza
och bara trösta en gråtande bästis. På lördagsmorgonen kom Elins familj och hämtade oss
och körde hem till Småland. Jag spenderade lördagskvällen med min familj vilket var mer än trevligt.
På söndagen åkte jag hem med Anna och Nora till Stockholm.
Nu sitter jag vid datorn och lyssnar på Nina Simone, läser lite i lilla berlin som jag fick av
syster i födelsedagspresent då hon vet att det är min favoritserie och äter chokladbollar
som jag gjorde förut då jag var sötsugen. Men nu mår jag mest illa av dem.
Men hörrni, det här med panikångest!!
Panikångest är en rejäl bitchslap in the face. Och jag blir så irriterad på att sjukdomen
hyschas ner av de normer som finns i samhället. Att panikångest inte är något en ska prata
om. Men om man själv inte har haft en panikångestattack eller på något sätt står bredvid
en person med panikångest som jag själv gör och ser hur det bryter ner en, är det
också väldigt svårt att förstå den. Därför borde vi prata mer om panikångest då det är
så pass många människor som går omkring och känner sig som sämre människor då
de har panikångest. Det var allt jag ville skriva om det. Hej!