cirkeln

 
Okej jag har ju längtat som en idiot till att denna film skulle släppas. Jag njöt ju av att läsa
engelsforstrilogin i somras och ville verkligen se om svensk film kunde göra en fantasy-film
utan att den blir löjlig. Och det kunde vi. Heja Sverige.
 
Filmen handlar om 6 unga tjejer ifrån helt olika statusgrupperingar på engelsfors gymnasium. En natt stiger
en blodröd måne över staden och tjejerna får reda på att de är häxor med olika krafter. De är "de utvalda".
En ondska från en annan värld är på väg för att förstöra världen och tjejerna måste stoppa den med hjälp
av deras krafter och gemenskap. Men ondskans tjänare kan finnas närmare än vad en tror. 
 
 Jag kopierar ifrån DN där karaktärerna beskrivs: 
 
"Rebecka har ätstörningar, men håller modet uppe för familjen och tar hand om sina syskon när
deras mamma jobbar natt. Ida  är en av ledarna för det populära gänget, och utövar gärna sin makt
över andra – däribland tystlåtna Anna-Karin som alltjämt mobbas av gänget. Hennes hem ligger
nära naturen, där hon bor med sin skarpa morfar och deprimerade mamma.

Minoo har högutbildade föräldrar, är enda barnet och pluggar intensivt. Hon är inte direkt mobbad,
men hon har inga vänner. Vanessa har å sin sida många, gillar att festa med dem och sin kille,
men är rädd att han inte ska leva upp till mammans eller plastpappans förväntningar. Linnéa bor
ensam i en av kommunens ungdomslägenheter, syr egna kläder och är ständigt misstänksam mot auktoriteter."

Ja, ibland fallerade effekterna totalt och jag satt nästan och skrattade över hur dåligt det var.
Men filmen förstördes inte pga det iallafall, vilket var skönt. Sedan tyckte jag att den kunde varit
kortare då 2 1/2 h är lite väl matigt för en film. Men jag älskade denna film. Själva magi-delen tog
inte över filmen, utan det som är så bra med denna bok/film är att en får följa alla karaktärer i deras 

vardagsliv med alla tonårsbekymmer de flesta kan relatera till. Dessutom älskar jag att det är 6 tjejer
som får ta plats i en film och fokuset ligger inte på kärleken utan snarare vänskap och gemenskap. 

Jag ser verkligen fram emot de andra två filmatiseringarna. 

ytligt: Sverrir Gudnasson är ju med och bara DET är värt att se filmen. Han är SÅÅ snygg.

0 kommentarer