nystart på höstar som kommit och gått

Jag har inga andra blogginlägg på G, men tänkte att vi kan varndra längst memory lane
och se vart jag har befunnit mig i livet runt denna tid. Jag är ju själv svag för dessa inlägg
på andra bloggar då det är så kul att se en utveckling så konkret som det faktiskt går att göra
när man har bloggat i så många år. Jag är inte alls den som tycker att ett nytt år börjar vid
tolvslaget den 31:e december. Nej det börjar efter sommaren då jobbbet/skolan drar igång
och rutiner sätts i rullning. Så låt oss titta på hur mina olika nystarter har sett ut genom åren.
 
Och ja hörrni det är mycket text och mycket jag jag jag. Så detta inlägg behövs inte läsas 
då det kanske inte är så intressant för någon annan än mig själv. 
 
 
Året var 2010 och jag började sista året på gymnasiet i Hultsfred. Jag var precis hemkommen från
min första utomlandsemester med Elin så jag var fortfarande solbränd. Men jag ägnade mina dagar
åt att plugga men mest åt att gå bort till gården för att hänga med vänner. På hösten sattes det igång
med planering för hur framtiden skulle bli. Det var inte ovanligt att få frågan "och vad ska du göra efter gymnasiet?" och jag hade precis satt igång mitt sista år. Men jag var ändå nöjd att jag hade ytterligare
1 år av trygghet framför mig med samma gamla vänner, rutiner och skola. Här hade vi kräftis en kväll
i Virserum.
Året är 2011 och sommaren är slut. Mycket mycket ångest hela sommaren för något nytt, något
som jag inte vet ska hända. Jag flyttar till Borlänge för att börja högskolan och ska plugga
design av digitala medier för det är ju TYP som att plugga reklam (fast det var det inte!!) som
jag egentligen ville plugga. Jag var ändå peppad att få sätta igång något nytt då andra vänner
redan hade packat ihop sina liv och flyttat, varför kunde inte jag? Här sitter en orolig själ i kafeterian
som ska fylla 19 år men som känner sig vuxen med egna räkningar, egen lägenhet och eget liv. 
Det var en svag kickoff med klasskamrater som jag inte ville lära känna för jag ställde in mig rätt
så snabbt att detta inte var något liv för mig. Jag var inte redo. Så augusti/september flöt på med
blandade ångestkänslor och samtal hem där jag fick intala mig själv att inte bryta ihop när jag
fick höra att livet pågick hemma utan mig. 
 
 
 
Bara jag tänker på hösten 2012 får jag en klump i magen. Detta var första hösten som jag inte hade
NÅGOT planerat. Jag hade ingen skola att gå till eller några rutiner att följa efter sommaren. Sjukt
jobbigt för en 20-åring som kände sig mycket yngre än alla andra 20-åringar. Jag var nästintill arbetslös
och sov hela dagarna om jag inte jobbade eller umgicks med Elin som också var inne i en ångestbubbla.
Nej, denna höst var INTE en nystart för mig, förutom att jag slutade äta kött, men istället en påminnelse
om att alla andra hade ett liv men inte jag.
 
Det är roligt att gå tillbaka till september år 2013 för då har jag gjort ett exakt likadant blogginlägg
som detta haha. Men i augusti/september 2013 fortsatte jag jobba på det jobb jag hade varit på i
ett halvår, nämligen i köket hos pappa. Det var inte världens roligaste jobb, men jag hade roliga
kollegor att prata skit med under rökpauserna och jag fick träffa min pappa mer än vad jag hade gjort
på flera år. Jag vill minnas att det var otroligt mycket lycka. Jag bodde i Stockholm med egen
inkomst och med en rumskompis som dessutom var ens bästa vän.
På hösten 2014 hade min rumskompis aka Elin kommit in i norrpan på högskolan. Så hon flyttade
ifrån Stockholm efter att vi hade bott ihop i 1 1/2 år tillsammans med vardagar som innebar bråk
om disken, skrivning av matsedlar och städschema. Men också av att ha tillgång till en bästa vän
24/7. Men jag tyckte det var skönt att få bo själv och det tog väl ungefär 1 vecka innan jag började
köpa på mig nya saker, ändra om i lägenhet och började röka mer och mer ute på balkongen.
Hm inte det bästa kanske. Men jag kände att denna höst verkligen VAR en nystart på ett ny 
vardag som bara jag skulle få ha och inte dela med någon annan.
2015 och denna höst flyttade jag från Stockholm. Sommaren hade varit tuff och jag bestämde allt för
hastigt att börja plugga i Linköping för att komma bort från det som skavde. Jag flyttade ner till
Hultsfred för att bo hos min mamma tills jag hittade mitt eget. Denna höst blev också en nystart
deluxe för jag lämnade mitt liv och startade upp ett nytt, fast ändå på bekant mark. Livet var inte samma
som när jag bodde hemma 2012, folk hade fortsatt leva på och det kändes som att jag fick börja om
på något annat. Jag pendlade till Linköping så ofta som det krävdes då jag pluggade beteendevetenskap.
Jag och mamma hamnade i konflikt nästan varje dag för det är så vi fungerar om vi bor ihop, så
därför var hon mycket hon sin särbo och jag bodde själv. Jag började umgås mycket med Johanna
och Bea <3
Och hösten där alla bar chokers, inklusive mig själv. 2016 hade jag haft ett sommarjobb som jag 
ÄLSKADE. Första jobbet jag haft som det klickade direkt och jag jobbade ända tills september
och det var dags att äta kräftor. Men återigen stod jag inför en höst med många frågetecken.
Vad skulle jag göra? Jag gjorde likt många andra, inklusive mina egna syskon gjort, jag blev med
i bemanningen inom barnomsorgen. Jag har alltid haft inställningen att 'JAG SKA INTE JOBBA
MED BARN SOM ALLA ANDRA I MIN FAMILJ'. Men jag älskade det. Dock var det jobbigt att
vara inom bemanningen då jag återigen var timanställd som jag inte tycker om. Jag vaknade vid 
7-tiden och väntade på sms om att få jobba och vissa dagar kom dom, andra inte. Mycket ångest
för ekonomin och ett liv jag inte ville ha i Hultsfred. 
 
Och denna höst då? Det är den 10:e september 2017 och jag mår fantastiskt utan att ljuga.
Så fort jag accepterade att jag ska bo här i ett litet tag till (vilket var när jag fick anställning på
särskolan!!) så släppte alla mina gnälliga tankar om ett liv i en större stad och jag trivs riktigt riktigt bra.
Jag jobbar på ett ställe som jag älskar och där jag känner att jag gör nytta och förändring och 
det gör enorm skillnad på självförtroendet. Det gör mig ledsen att titta tillbaka på tidigare år och
inse hur vissa av mina höstar har sett ut. Självklart vill jag inte få det ogjort för jag har ju lärt mig
av de misstag som gjorts, men det gör mig ändå ledsen oavsett vilken lärdom som tagits. Bara det
att jag äntligen, efter år av vilsna vägar, vet vad jag vill BLI? För vissa tas viktiga beslut innan
studentmössor ens har provats och för andra tar det tills man står inför sin 25-årsdag. 
 
Ha det fint!
Okategoriserat | |
#1 - - Rebecca:

Jag läste hela och fint skrivet. Det är intressant att kunna reflektera över det som varit när en börjar få lite distans till saker. För mig ät det vikigaste att du mår bra, på vilken plats denna lycka sedan infinner sig spelar mig mindre roll. Puss

Svar: Puss <33
ellinor svensson

Upp