barnvakter 2.0

Hej! Trodde jag bloggade i fredags innan jag begav mig till Stockholm, men tydligen hade jag inte
tryckt på publicera. Men la iallafall upp denna bild som jag tog då och tycker det kan vara en bra 
introduktionsbild på detta inlägg. Ja, som sagt åkte jag till vår kära huvudstad i fredags. Dock
fick jag ett mess från Elin att det var ersättningsbuss till lkpg, men vi hann med vårt tåg iallafall.
Och det första vi gjorde när vi kom dit var att bege oss direkt till Hermans för att käka.
Vi älskade att äta där när vi bodde i Sthlm så kändes så konstigt att sitta där igen, som om
tiden hade stått helt stilla. Anledningen till att vi åkte var för att vara barnvakt. Min moster
messade innan jul och frågade om jag kunde ta med mig Elin upp och vara barnvakt åt
mina kusiner, då de skulle fira R's födelsedag med hotellvistelse och självklart ville vi det.
Efter att käkat upp maten åkte vi till Hammarbyhöjden. Jag var tvungen att fota detta citat då jag
älskar konceptet att folk skriver uppmaningar och fina saker så att andra människor ska kunna se.
När vi kom fram kramades vi hej och satt och pratade innan vi somnade rätt så snabbt.
Tiiidigt på lördagsmorgonen knackade Norran och Lovis på dörren och väckte oss. Så det var bara att sätta 
igång dagen. Frukost och lek ute i lekparken innan 'de vuxna' åkte iväg och barnvakteriet sattes 
igång 'på riktigt'. 
Vi åkte tvärbanan till Sickla för att spendera eftermiddagen där. Älskar dennna bild då barnen
ser helt skräckslagna ut. Sötnosar. 
Alltså om inte detta gör att ens hjärta smälter lite då vet jag inte vad som gör det. 
Barnen fick leka av sig och vi avslutade med fika på caféet innan det blev sent och vi
åkte hem och åt mat. Lördagsgodis och film innan barnen slocknade medans jag och
Elin tittade på en dålig skräckfilm liggandes i varsin soffa helt slut. 
 
Medans Elin sov i Noras rum sov jag med barnen i deras föräldrars rum och JISSES vad 
trött jag var på söndagsmorgonen. Anledning 1. Nora pratar i sömnen och har alltid gjort. Och hon
pratar SUPER mycket. Anledning 2. Dessutom låg hon på mig ungefär och så fort jag skulle flytta
mig så följde hon omedvetet efter vilket gjorde att jag låg på en jätteliten yta, sneglandes mot hennes
sida av sängen och såg att det var jättemycket plats hon kunde använda men ej gjorde. Anledning 3: 
Lovisafis rör sig jättemycket och vaknar upp varje timma och halvsover men ändå pratar lite
och sjunger för sig själv. Vid halv 7 vaknade vi (dom väckte mig). Och vi spenderade dagen utomhus
i den IS-kalla kylan och vi lekte, åt mat m.m innan min moster med sambo kom hem och vi fick skjuts
till stationen. 
Jag var heeeelt slut igår när vi åkte tåget hem och mina påsar under ögonen var synliga.
Men barnen skötte sig PER-FEKT och det är alltid mysigt och roligt att få umgås med
de där småkusinerna. Också roligt att få hänga med en bästis en helg i vår forna hemstad.
 
Här är det andra gången jag fick träffa Norran 2013 och hade henne i bärsjal och var livrädd att
tappa henne, men gick och luktade på hennes huvud och bara kände att hon var den finaste
bebisen i världen. Helt opartisk ;))
Elin och jag var ju barnvakt några gånger när vi bodde där och framförallt hängde vi en
del med min moster och N när hon var mammaledig. Hon har alltid varit en av
mina absolut bästa personer i mitt liv. Hon var ju bara 15 år när jag och syrran entrade världen
(13 när Sebbe kom) och alltså var hon en rätt ung moster som alltid gjorde massa roliga saker när
hon var på besök. Hon gjorde teaterföreställningar för oss, berättade galna historier om alla sina
resor och kunde leka i flera timmar utan att tröttna och när man blev äldre var det hon man kunde
prata med om något som kändes pinigt eller jobbigt att prata med sina föräldrar om. Jag skrattar alltid
så mycket med henne och dessutom är hon ett fantastiskt bollplank med smarta och vettiga saker
att säga. Ja, min moster är fasen bäst. Så det var en självklarhet att hänga med henne när vi
bodde där. Oj vilken parentes, men var ändå tvungen att lägga till det. 
 
Nu: Den fantastiska historien med Carina Berg och Christine Meltzer. Kvinnohistoria <3
0 kommentarer