mitt fantastiska år på särskolan
Idag är det måndag och klockan 7.30 var alla mina kollegor på jobbet. Men inte jag. För jag jobbar
inte där längre. I fredags hade vi skolavslutning och jag har nu några dagars ledighet innan jag börjar
sommarjobba på fredag.
Men jag måste få skriva ett blogginlägg om detta jobb jag har haft. Detta
stressiga, ibland kaotiska, intensiva, roliga och fantastiska jobb jag har haft i ca 1 1/2 år.
Egentligen är det en sådan kort period av ens liv, men det har påverkat mig mer än jag förstått,
så jag måste få skriva ner några rader om det. Detta är väldigt långt, så om ni inte är intresserade
så rekommenderar jag att sluta läsa haha.
I februari 2017 jobbade jag fortfarande som vikarie inom barnomsorgen och även att jag tyckte
det var kul att jobba med barn, var det kämpigt att hoppa omkring på olika ställen och inte
ha en fast punkt. Men när min faster, Carina, ringde och sa att de behövde anställa en till
assistent pronto pga att hon skulle sluta fick jag först panik och bara 'nejnejnej det kommer inte
passa mig överhuvudtaget'. Men tänkte att det vore dumt att tacka nej till en visstidsanställning
och bad att få komma och hälsa på för att känna efter. Jag var jättenervig, såklart, när jag
steg in i modulen på venhagsskolan. Jag möttes av alla dessa kvinnor sittandes med barnen i olika
åldrar medans de hade fruktstund. De hade nyss haft lektion och hade en liten rast så det var
högljutt, bullrigt och skrattigt i rummet och jag kände DIREKT att 'här vill jag vara'.
Jag sa till Carina att jag gärna börjar och dagen efter blev jag assistent på Särskolan.
Jag fick vara med de två minsta barnen som då gick i 1:an och tog verkligen min tid för att lära
känna dem, så de kunde se att jag var en person de kunde leka, jobba och prata med.
Efter någon månad blev jag assistent åt bara en av dom och spenderade varje jobbdag med
henne och fick även vara med henne på fritids. Jag trivdes så så mycket på mitt jobb. Det var
dock osäkert ifall jag skulle få fortsätta, då min anställning var fram till juni och skolavslutningen.
Men en vecka innan jag skulle sluta, fick jag förlängt på 1 år. Jag hade tydligen gjort ett bra jobb
och fick så mycket beröm ifrån olika ställen att jag blev generad och mitt självförtroende höjdes
otroligt mycket efter detta.
Jag tror detta var sista arbetsdagen, efter skolavslutningen, då jag och Lotta gick
upp till berget bakom modulen med våra två nya kollegor Johanna och Ida och firade
den nya konstellationen inför hösten med jordgubbar och prosecco. Jag visste inget
mer än att jag och den nya tjejen Ida skulle jobba tillsammans i lågstadiet på särskolan.
I augusti började alltså jag och Ida 1 vecka innan eleverna. Vi hade absolut ingen aning vad som
skulle göras haha. Vi gick mest omkring som två frågetecken, men donade i klassrummet och
fixade med material och gick på möten och intalade oss att vi kommer lösa det haha. Jag och Ida
pratade faktiskt för bara några veckor sedan om just detta och hur oroliga vi faktiskt var, men att
det ändå löste sig haha.
Vi hade också lite panik över att vi bara var två och att vi behövde ännu en. Tack och lov
började Malin på vår avdelning så när eleverna började var vi alltså 3 personal på 4 elever.
Senare på hösten följde jag med en av våra elever till förskoleklassen varannan dag och var
där på förmiddagarna, vilket resulterade i att jag då fick viljan att jobba i förskoleklass, för det verkade
så himla roligt och därför behövde jag alltså utbilda mig. Det är därför jag ska sluta förresten
men de flesta vet redan det, så det är väl ingen nyhet precis.
På bilden ovan är det jag, Ida, Sabine och Sanna när vi var i Växjö och tittade på en föreläsning
som var sådär. Men trevlig kväll med kollegorna ändå.
Får tacka en elev som lånade min telefon och tog dessa bilder haha. Men här är dom alltså,
mina två fantastiska kollegor som jag fått lära känna detta läsår. Man kan ju ha rejäl otur och
hamna på ett jobb med kollegor som man inte alls klickar med, men det har verkligen varit
tvärtom vilket jag är så glad för. Jag har svårt att tro att detta år skulle funkat om jag inte haft dessa två.
Mycket kaffe, diskussioner om vad som funkar bäst och ibland inte hållit med varandra, men nästan
alltid har vi det då vi haft samma grundtanke med allt. Och framförallt alla dessa stunder av skratt.
Vi har skrattat så himla himla mycket, oftast när det har varit något riktigt roligt såklart, men även
ibland när det har varit jobbigt och vi har behövt använda oss av skrattet och humorn för att komma
vidare, än att sitta och vara arga och ledsna på en tråkig situation.
Och dessa tog jag förra onsdagen då vi hade personalfest. Här är alltså alla mina kollegor från
särskolan och träningsskolan. Fantastiska människor som jag haft så himla roligt med, varit
oense med, skrattat med och haft många samtal med. Vi har helt enkelt delat jobbvardagen ihop.
Jag fick en jättefin ljuslykta av dom i avskedspresent och av Ida och Malin fick jag en smoothieblender,
vilket kanske beror på att jag alltid kommer på morgonen och säger att jag inte hunnit äta och
tagit med mig ett äpple eller en banan haha. Jag blev iallafall jätteglad av presenterna så tack.
Även denna bild är också tagen av en elev :)) Den enda bilden på oss tre tillsammans haha.
Det var bara för några veckor sedan när det började bli varmt och vi kunde ta med oss
kaffekopparna ut medans eleverna hade rast.
Det har som sagt varit ett intensivt år med många bollar i luften hela tiden och det har varit
dagar jag kommit hem och varit helt dränerad på energi. Men det har verkligen varit värt det
för jag har fått så mycket tillbaka, både från kollegor och elever. Vi 3 har verkligen gjort vårt bästa
med de resurser vi fått och jag skulle inte gjort något ogjort.
Jag ska inte lägga upp några bilder eller skriva några namn på våra elever men det har
varit så roligt och utvecklande att få ha möjlighet att träffa dom varje dag. Att få lära ut
saker och se att de förstår, att få leka samma lek om och om igen för de tycker det är så roligt,
att få kramar och klappar på kinden och prata med dom och höra deras berättelser och
tankar om olika saker. Det har varit så fint och har gjort att jag vill komma tillbaka och jobba
på särskolan igen. Jag har redan gråtit över att behöva lämna, men jag får se till mitt mål och
det är att först bli förskollärare, men att sedan vidareutbilda mig till speciallärare efter några år.
Jag trodde mina bägge syskon överdrev när de berättade att de vill bli specialpedagoger eftersom
de hade trivts så bra på särskolan. Men de hade rätt. Det är där man vill hamna, för det är ett av
få ställen i samhället där alla människor verkligen får vara sig själva. Ingen ska bli tvingad in i
mallen för hur en elev ska vara eller klara av. Vi som personal ska anpassa vårt lärande efter deras förutsättningar, inte tvärtom.
Så TACK särskolan för att du har lärt mig så mycket och för att du finns för de barn som
får vara exakt som de är <3 Vi ses snart igen!