minisemester
Hej! 
 
Det är torsdag och jag är jättenervös för imorgon. Då börjar mitt sommarjobb. Ja, på midsommarafton,
men det gör inte mig något då jag inte är en midsommar-människa (hur nu sådana människor är?).
Egentligen borde jag inte vara nervös då jag ändå har varit på samma ställe i 3 somrar nu, men
så fort det är en vardag som byts till en annan blir jag alltid nervig. Klarar inte av förändringar så bra. 
 
Men förra veckan efter att jag hade varit på personalfest åkte jag hem till Bea där dessa gullon
var. Jag hade varit på jobbet från 7.30 till 20 så jag var helt död i kropp och själ. Därför låg jag i
sängen och halvsov, medans de andra spelade spel. Vi åkte hemåt och jag hade med mig Elin
hem till mig och vi somnade nästan på dirren när vi la oss i sängen. 
Och i lördags fick jag gäster hos mig. I vår gruppchatt diskuterades det vilken mat vi skulle äta och
vi bestämde att det skulle vara allt som är gott ungefär. Och resultatet blev ovan. Håll i er nu:
Rotsaker i ugn med buffelmozarella, tabbouleh, halloumi, fetaostsås, hummus och oliver. AH.
Tyvärr tog jag inga fler bilder, men la upp någon instastory när vi flossar och dansar la ketchup song :))
Mysig kväll med mat, drinkar och lekar tillsammans med tjejerna.
Dagen efter vaknade jag upp på golvet då systrarna Andersson fick sova i min säng. 'Always the hostess'.
När de hade åkt gick jag till affären och handlade kvällsmat. Hejhej här är jag på väg ut. 
En dag åt jag brunch efter att ha fått sova ut länge, vilket var ett tag sedan. Favvomackan som alltid
med gokaffe framför filmen Chinatown med Jack Nicholson. Klassikerna är oftast de bästa filmerna/böckerna. 
Och igår kom återigen denna skönaböna hem till mig. Hon har verkligen varit en flitig besökare
dessa veckor innan hon börjar sitt nya jobb på måndag, vilket har varit mysigt. När hon kom lagade
jag en salviapasta, som tyvärr var sådär. Har läst att det ska vara jättegott, men tyckte den kändes
platt. Men jag tror att jag inte lät pastan vara med salvian tillräckligt länge, så ger inte upp hoppet än.
 
Efter det åkte vi till Målilla för att umgås med Jenny. Vi, tillsammans med David tittade på Annabelle 2,
som jag tyckte var bra. Inte den bästa skräckfilmen, men ändå helt okej. När vi var tonåringar brukade
vi alltid se skräckfilmer ihop så därför passar vi på när vi 3 träffas att hålla tradition levande.
Jag är ju för övrigt den värsta människan att se skräckis med, då jag alltid skriker högst, håller hårt grepp
i vilken männniska som helst som sitter bredvid mig och ska sitta och kommentera olika händelser,
för att förbereda mig innan vad som tänkas kan hända. Det blev iallafall en otroligt mysig kväll med mina
två vänner. Vi håller tummarna på att det kommer bli betydligt fler liknande kvällar när vi bor i Kalmar. 
 
Elin åkte hem tidigt imorse och jag har bara suttit här framför datorn. Jag var tvungen att pausa
detta blogginlägg för att ta ett kort i realtid för att få in en till bild. What? Men såhär i skräddarställning
har jag suttit i min säng och lyssnat på Peter Jöback för det är en sån dag idag och även tittat på
youtubeklipp. Har snart plöjt igenom alla Alice Stenlöfs videos på yt. #nolife. 
 
Men nu ska jag alldeles strax cykla iväg och möta Bea för lite  myskväll med tacos och film.
Vilket är en perfekt avslutning på denna lilla semester då jag börjar sommarjobba imorgon.
Men det skrev jag ju redan i börjat av detta inlägg. 
 
Ha det fint!
mitt fantastiska år på särskolan
Idag är det måndag och klockan 7.30 var alla mina kollegor på jobbet. Men inte jag. För jag jobbar
inte där längre. I fredags hade vi skolavslutning och jag har nu några dagars ledighet innan jag börjar
sommarjobba på fredag.
 
Men jag måste få skriva ett blogginlägg om detta jobb jag har haft. Detta
stressiga, ibland kaotiska, intensiva, roliga och fantastiska jobb jag har haft i ca 1 1/2 år.
Egentligen är det en sådan kort period av ens liv, men det har påverkat mig mer än jag förstått,
så jag måste få skriva ner några rader om det. Detta är väldigt långt, så om ni inte är intresserade
så rekommenderar jag att sluta läsa haha. 
 
 
I februari 2017 jobbade jag fortfarande som vikarie inom barnomsorgen och även att jag tyckte
det var kul att jobba med barn, var det kämpigt att hoppa omkring på olika ställen och inte
ha en fast punkt. Men när min faster, Carina, ringde och sa att de behövde anställa en till
assistent pronto pga att hon skulle sluta fick jag först panik och bara 'nejnejnej det kommer inte
passa mig överhuvudtaget'. Men tänkte att det vore dumt att tacka nej till en visstidsanställning
och bad att få komma och hälsa på för att känna efter. Jag var jättenervig, såklart, när jag
steg in i modulen på venhagsskolan. Jag möttes av alla dessa kvinnor sittandes med barnen i olika
åldrar medans de hade fruktstund. De hade nyss haft lektion och hade en liten rast så det var
högljutt, bullrigt och skrattigt i rummet och jag kände DIREKT att 'här vill jag vara'.  
 
Jag sa till Carina att jag gärna börjar och dagen efter blev jag assistent på Särskolan. 
Jag fick vara med de två minsta barnen som då gick i 1:an och tog verkligen min tid för att lära
känna dem, så de kunde se att jag var en person de kunde leka, jobba och prata med.
Efter någon månad blev jag assistent åt bara en av dom och spenderade varje jobbdag med
henne och fick även vara med henne på fritids. Jag trivdes så så mycket på mitt jobb. Det var
dock osäkert ifall jag skulle få fortsätta, då min anställning var fram till juni och skolavslutningen.
Men en vecka innan jag skulle sluta, fick jag förlängt på 1 år. Jag hade tydligen gjort ett bra jobb
och fick så mycket beröm ifrån olika ställen att jag blev generad och mitt självförtroende höjdes
otroligt mycket efter detta. 
 
Jag tror detta var sista arbetsdagen, efter skolavslutningen, då jag och Lotta gick
upp till berget bakom modulen med våra två nya kollegor Johanna och Ida och firade 
den nya konstellationen inför hösten med jordgubbar och prosecco. Jag visste inget
mer än att jag och den nya tjejen Ida skulle jobba tillsammans i lågstadiet på särskolan.
 
I augusti började alltså jag och Ida 1 vecka innan eleverna. Vi hade absolut ingen aning vad som
skulle göras haha. Vi gick mest omkring som två frågetecken, men donade i klassrummet och
fixade med material och gick på möten och intalade oss att vi kommer lösa det haha. Jag och Ida
pratade faktiskt för bara några veckor sedan om just detta och hur oroliga vi faktiskt var, men att
det ändå löste sig haha.
 
Vi hade också lite panik över att vi bara var två och att vi behövde ännu en. Tack och lov
började Malin på vår avdelning så när eleverna började var vi alltså 3 personal på 4 elever.
Senare på hösten följde jag med en av våra elever till förskoleklassen varannan dag och var
där på förmiddagarna, vilket resulterade i att jag då fick viljan att jobba i förskoleklass, för det verkade
så himla roligt och därför behövde jag alltså utbilda mig. Det är därför jag ska sluta förresten
men de flesta vet redan det, så det är väl ingen nyhet precis.  
 
 
På bilden ovan är det jag, Ida, Sabine och Sanna när vi var i Växjö och tittade på en föreläsning
som var sådär. Men trevlig kväll med kollegorna ändå. 
Får tacka en elev som lånade min telefon och tog dessa bilder haha. Men här är dom alltså,
mina två fantastiska kollegor som jag fått lära känna detta läsår. Man kan ju ha rejäl otur och
hamna på ett jobb med kollegor som man inte alls klickar med, men det har verkligen varit
tvärtom vilket jag är så glad för. Jag har svårt att tro att detta år skulle funkat om jag inte haft dessa två.
Mycket kaffe, diskussioner om vad som funkar bäst och ibland inte hållit med varandra, men nästan
alltid har vi det då vi haft samma grundtanke med allt. Och framförallt alla dessa stunder av skratt.
Vi har skrattat så himla himla mycket, oftast när det har varit något riktigt roligt såklart, men även
ibland när det har varit jobbigt och vi har behövt använda oss av skrattet och humorn för att komma
vidare, än att sitta och vara arga och ledsna på en tråkig situation. 
 
Och dessa tog jag förra onsdagen då vi hade personalfest. Här är alltså alla mina kollegor från
särskolan och träningsskolan. Fantastiska människor som jag haft så himla roligt med, varit
oense med, skrattat med och haft många samtal med. Vi har helt enkelt delat jobbvardagen ihop.
Jag fick en jättefin ljuslykta av dom i avskedspresent och av Ida och Malin fick jag en smoothieblender,
vilket kanske beror på att jag alltid kommer på morgonen och säger att jag inte hunnit äta och
tagit med mig ett äpple eller en banan haha. Jag blev iallafall jätteglad av presenterna så tack.
Även denna bild är också tagen av en elev :)) Den enda bilden på oss tre tillsammans haha. 
Det var bara för några veckor sedan när det började bli varmt och vi kunde ta med oss 
kaffekopparna ut medans eleverna hade rast. 
 
Det har som sagt varit ett intensivt år med många bollar i luften hela tiden och det har varit
dagar jag kommit hem och varit helt dränerad på energi. Men det har verkligen varit värt det
för jag har fått så mycket tillbaka, både från kollegor och elever. Vi 3 har verkligen gjort vårt bästa
med de resurser vi fått och jag skulle inte gjort något ogjort. 
 
Jag ska inte lägga upp några bilder eller skriva några namn på våra elever men det har
varit så roligt och utvecklande att få ha möjlighet att träffa dom varje dag. Att få lära ut
saker och se att de förstår, att få leka samma lek om och om igen för de tycker det är så roligt,
att få kramar och klappar på kinden och prata med dom och höra deras berättelser och
tankar om olika saker. Det har varit så fint och har gjort att jag vill komma tillbaka och jobba
 på särskolan igen. Jag har redan gråtit över att behöva lämna, men jag får se till mitt mål och
det är att först bli förskollärare, men att sedan vidareutbilda mig till speciallärare efter några år. 
Jag trodde mina bägge syskon överdrev när de berättade att de vill bli specialpedagoger eftersom
de hade trivts så bra  på särskolan. Men de hade rätt. Det är där man vill hamna, för det är ett av
få ställen i samhället där alla människor verkligen får vara sig själva. Ingen ska bli tvingad in i
mallen för hur en elev ska vara eller klara av. Vi som personal ska anpassa vårt lärande efter deras förutsättningar, inte tvärtom.
 
Så TACK särskolan för att du har lärt mig så mycket och för att du finns för de barn som
får vara exakt som de är <3 Vi ses snart igen!
Elins examen
Hej! Jag tänkte passa på att blogga lite såhär på kvällen. Idag har jag varit på jobbet och
sedan åkte jag och körde på körskolan, vilket kändes bra. Det går saaakta men säkert framåt
men det känns ändå skönt att ta det lugnt för att jag ska kunna bli så bra som möjligt. 
Fast okej, jag hade VERKLIGEN velat ha körkort nu. Vill inget hellre. 
Men låt oss istället fokusera på mat. Detta åt jag för några helger sedan för att singlar minsann kan
laga mat till en person utan att det ska anses vara sorgligt ;)) Jag har ju i vuxen ålder kommit till känna att
jag faktiskt tycker det är väldigt roligt att laga GOD mat med lite andra råvaror än kåååv med bröd
(vilket förvisso är mina top 5 favvorätter). Ovan är färskpotatis, lax med marinad, ugnstekt sparris
toppad med balsamico och parmesan. Och sedan den där sauterade zucchinin som jag nämnde
i tidigare blogginlägg som jag var tvungen att göra igen pga så himla god. 
En annan dag la jag in en ugnsform med massa gottigheter i. Te.x. fänkål, morötter, citron, lök, hela vitlöksklyfta samt tomater i en marinad. Dofterna från den ugnen var inte nådig må jag säga. 
Sedan läggs det på en tallrik och toppas med persilja, fetaost och spenat. MUMS.
 
Men för att hoppa lite från ett ämne till ett annat måste jag också skriva om helgen som var.
 Bästisen tog ju för fasen sin examen för ca två veckor sedan och detta skulle vi fira i lördags.
Jag och Bea hämtade upp Jenny och Krisse i Målilla och sedan åkte vi mot Bäckebo utanför Kalmar
där Elins svärisar har sitt otroligt vackra och idylliska hus, där tillställningen skulle hållas.
När vi kom dit kramade vi om den nyblivna läraren och hälsade på släktingar och familj
innan vi satte oss till bords och åt en god smörgåstårta. 
Jag tog jättefå bilder, men ett av dom är efter maten då Oskars pappa sa att deras granne inte
var hemma och vi fick gärna gå och titta i hans fantastiska trädgård då han brukar ha öppna
visningar. Om jag trodde på något paradis eller något liknande måste det har sett ut som i den
trädgården för där kryllade det av vackra växter och grönska. Becks och Jenny hade jag som sällis.
Eller okej nu hoppar jag tillbaka till precis när vi kom och hade hälsat på alla och "minglat" färdigt.
Då ställde sig Elin och Oskar på trappan och skulle hälsa alla välkomna. Och berättade att de hade
förlovat sig tidigare under dagen. Jag nästintill armbågade mig fram (haha no joke) medan jag
typ halvskrek i glädje och med tårar i ögonen och kramade om min bästis. Jag kan inte ens med
ord beskriva min lycka för deras skull. Blir tårfylld bara jag skriver det. Dessa bilder är alltså inte tagna
i stunden de berättar utan mycket senare när de skulle presentera ett musikquiz haha.
 
Men återigen, grattis till er fina förlovning bästis. Och Elin ;))
 
Syrran hade åkt ner till Umeå också vilket var ett stort plus då jag inte har träffat henne sedan jag
var och hälsade på. Jag hade tittat på väderappen och enligt den skulle det vara 20 grader och
molnigt. Men när vi var där kom vi upp i 30 grader och stark solsken så ni kan ju gissa att jag hade
lökar ner till höfterna i denna skjorta. 
 
Efter maten, promenaden i edens lustgård osv. hade jag och Becks fixat lite uppdrag som Elin
skulle klara av för att faktiskt kunna titulera sig som lärare då det inte räcker med ett diplom.
Så lite shufflande, flygplanskastning och fingervirkning skulle demonstreras för att hon skulle bli
färdig lärare och det tycker jag hon klarade bra. Iallafall med lite hjälp. 
Sedan blev det musikquiz (vårt lag vann!) och vi avslutade med paj och kaffe och trevliga samtal
innan klockan blev mycket och alla tackade för sig. 
 
Tycker om dessa människor enormt mycket. Känns så mycket skolavslutning över denna bild på något sätt?
Vi åkte hem till Elin och Oskar och beställde hem sushi/pizza och tillbringade kvällen i väldigt lugn
takt då Elin ändå hade bäckenbensinflammation så vi kunde inte gå ut som det var tänkt från början.
Men att köra maffia, sjunga lite allsång med en gitarrspelande Bea och bara sitta och prata passar 
mig betydligt bättre. Somnade i en hög av madrasser och vaknade likaså. Mycket bra helg!
Och här kommer en hyllning till denna tjej. Att det har gått 3 år sedan du flyttade till Kalmar
för att börja studera är för mig en stor gåta, för det har gått så himla fort? Jag visste redan att
det skulle gå bra för dig på högskolan, för du är så otroligt smart, duktig och driven i skolan.
Bara det att när vi gick i skolan tillsammans pushade vi inte varandra tillräckligt och nöjde oss
med godkänt och skolkade en hel del, tyvärr.  Därför var det kanske bra att du fick gå utan mig haha.
Jag är SÅ jädra stolt över det du redan har åstadkommit och de val du har gjort, för det är därför du
befinner dig där du är idag. Det är BARA din förtjänst. Jag önskar 13-åriga Elin hade fått se tjejen
på bilden ovan. En tjej som står i sina svärföräldrars trädgård i Bäckebo, precis utexaminerad
lärare och nyförlovad med sin stora kärlek med ett självförtoende starkare än någonsin och lycka
i hela kroppen. Om hon hade fått se dig Elin, vet jag att hon hade varit lika stolt som jag är över dig. 
Grattis igen fina smarta roliga bästa du