Fruktansvärt
Igår nåddes jag av nyheten om terrorattacken i Stockholm. Jag fick uppdateringar från familj och bekanta på Facebook att de var i säkerhet och kunde pusta ut till åtminstone åt det. Jag åkte iväg på kalas för att fira en vän och vi ägnade kvällen åt till att skratta och prata om det som bara vi pratar om. Som om allt inte hade ändrats.
När jag kom hem var jag ute ur den bubblan som skapas när en umgås med sina bästa vänner. Jag och Becks började läsa intensivt om VAD som hade hänt. Vi ställde frågor högt utan att få svar. Får tårar i ögonen över ilskan och ledsamheten en känner. Inser den personen som utförde attacken att han inte bara har tagit liv utan har skrämt upp ett helt land och gör att det skapar ännu mer främlingsfientlighet?
MEN det är också vid såna här stunder vi verkligen enas tillsammans. Det är vid såna här stunder vi verkligen måste visa att hat aldrig kommer vinna.